Naveln
(2000)

Jag stack fingret i naveln. Det kittlade i svanskotan. Jag satt naken i soffan framför teveapparaten och pillade på de broskartade hudformationerna i hålet på magen. Pill, pill, sa jag för mig själv. Det kittlade i svanskotan så det nästan var obehagligt. Undrar varför det kittlar i svanskotan? tänkte jag och pillade. Sedan fick jag ett kräkanfall och täckte soffbordet och teveskärmen med uppkastningar. Jag var inte den som var den. Jag pillade mig i naveln med höger pekfinger. Hårdare och hårdare. Till slut tog jag en gaffel och började hugga mig i naveln med den. Förbannade navel! skrek jag glädjelöst. Hugg, hugg. Det gick hål på naveln och blindtarmen ringlade ut som en vit orm. Jag började jaga den genom lägenheten med gaffeln i högsta hugg. Blindtarmen slank än hit, än dit, och jag efter med gaffeln. Det gick sönder många möbler på vägen, och prydnadsföremål. Mina souvenirer. Mina minnen. Foton av mina barn och alla mina döda kära. Gobelänger, korsstygnstavlor. Hugg, hugg, gaffeln härjade och hemsökte. Den förbannade ormen ringlade. Till slut hade jag den i fällan. Vi var i badrummet och jag låste dörren. Blindtarmen gled omkring i spiraler och åttor på golvet, yr och väsande. Jag måttade och högg. Blodet stänkte över kaklet. Jag var hel igen.